Motala Tingshus uppfördes 1909 - 1910 som tingshus för Aska, Dal och Bobergs tingslag. Byggmästare var Theodor Svensson och arkitekt var Verner Northun.
Tingshuset är en stenbyggnad uppförd i två våningar med inredd vind. Sockeln är utförd av grovhuggen röd granit och fasaderna slätputsade och målade gräddvita. Det voluminösa säteritaket är koppartäckt och kröns av en väldig takryttare med urverk och klocka som dekorerats med förgyllda urnlika spiror. Huvudentrén är placerad i det monumentala mittpartiet som präglar byggnadens frontfasad mot Järnvägsparken. En bred trappa av röd granit leder upp till en portik bestående av två släta sandstenskolonner med joniska kapitäl och två putsade pelare.
Portiken sträcker sig genom två våningar och kröns av en fris med texten "Tingshus för Aska, Dals och Bobergs härad" samt ovan denna en omfångsrik segmentbågeformad fronton med ett mycket stort länsvapen av sandsten. Från de två pelarna hänger festonger av natursten. Ovan entrén, som också har en inramning av natursten, finns en paradbalkong som vilar på kraftiga konsoler. Baksidan av byggnaden, mot trädgården, präglas av den utskjutande tingssalens halvrunda huskropp med sina höga rundbågiga fönster.
Tingsrätten har två tingsalar. I den stora och ursprungliga salen har rätten och parterna sin plats på ett podium som avslutas framåt av en gråmålat skrank. Podiet består av två våningar. Rätten sitter högst vid ett svängt, täckt bord med parternas snedställda bord framför sig och vittnesbåset mellan dessa. Åhörarbänkarna är av trä och klädda med röd galon. Möbleringen och ljusarmaturen härrör från 1950-talet. Fönstren är placerade i den halvrunda väggen bakom rätten. Salen är målad i ljusblått och vitt och har en rutindelad bröstningspanel. Taket har formen av ett tunnvalv.
Den mindre salen var tidigare vaktmästarbostad. På andra våningen finns kontorsrum. Inskrivningsmyndigheten ligger på första våningen. En ursprunglig spiraltrappa i gjutjärn leder till arkivet i källaren. Ett uthus som idag fungerar som garage och redskapsbod byggdes som stall och häkte.
Betydande inre ombyggnader genomfördes 1950 av Egirs Byggnads AB, Skänninge och 1970-71 av professor H. Brunnberg och A. Berntsson, Stockholm. Tidigare var en häradshövdingebostad inredd på ovanvåningen. Enligt en artikel ur Östgöta Correspondenten 1910.09.26 var det en sjurumsvåning med utsikt över det så kallade Järnvägstorget. I artikeln beskrivs huset: "Sockeln liksom även den stora huvudtrappan äro av rödgrå granit från trakten av Tranås, murarna äro vita samt taket och torn m.m. svarta. Trappan flankeras av tvenne väldiga sandstenspelare med baser och kapitäler, till vilken stenen är tagen från Norra Freberga. I sandsten är ock uthugget länsvapnet över huvudingången. " Det anses vara ett "slottsliknande tingshus" som "imponerar genom visserligen storslagna men enkla och förnäma former samt rena färger". Det fanns också bostad för notarie och vaktmästare i huset. Arrestbyggnad, stall och vagnbod finns fortfarande kvar. Enligt tingsrättens material låg tingshuset utanför stadens gränser år 1916.
KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-05-29
För åtta år sedan upphörde verksamheten i Motala tingshus. Det blev tomt och tyst. Men redan i höst kan ny historia börja skrivas när Jan-Ove Boll påbörjar renoveringsarbetet av den drygt 100 år gamla byggnaden.
Det är en mäktig känsla att stiga in genom huvudingången. Bara några få inventarier finns kvar, bland annat en väggklocka där tiden stannat på 17.43.
På väggen intill den stora tingssalen lyser fortfarande bokstäverna på en skylt som säger: "Handläggning pågår inom stängda dörrar".
Tingshuset har varit ute till försäljning i flera år, enligt Jan-Ove Boll som var spekulant redan för tre år sedan. Varför det inte blev någon affär då är oklart men enligt Boll ska de förra ägarna, Hamre hus, känt en viss tvekan inför att sälja då de också haft andra tingshus i sin ägo.
När prislappen senare sjönk med cirka fyra miljoner kronor var Boll tillbaka som spekulant tillsammans med en annan lokal aktör. Hans bud, vilja och känsla för att bevara fastigheten i ett ursprungligt skick gjorde ägandeskapet möjligt.
– Det här huset kommer att överleva de flesta byggnaderna i Motala, säger Jan-Ove Boll och syftar till de gedigna grundmaterialen av sten, granit och koppar.
Han imponeras själv av fastigheten.
– Men jag fick gå hit flera gånger innan jag fick grepp om allt och jag har upptäckt nya saker hela tiden, säger han.
Ritningar visar till exempel hur övervåningen under en period användes som privat våning, sannolikt för den aktuelle domaren med familj. De huserade på 500 kvadrat innehållande allt ifrån matsal till sovrum, barnrum och ett särskilt herrum. Under åren har sedan huset byggts om och idag finns åtskilliga kontorsutrymmen, toaletter och även hiss i fastigheten. Moderniteter som fiber och fjärrvärme har också dragits in. På ovanvåningen finns även tre lägenheter som kommer att renoveras redan i sommar.
– Jag har redan lovat bort två inom företaget, medger Boll.
Vinden, som slår oss med häpnad, ser i det närmaste orörd ut. Den har en enorm yta på cirka 500 kvadrat och det är svårt att föreställa sig hur den tidigare användes. Nu syns endast spår ifrån fåglar som uppehållit sig i byggnaden.
Men för fyra år sedan drabbades tingshuset av en omfattande vattenskada. Jan-Ove balanserar i mörkret över några balkar för att ta sig till det rum där det för sent visade sig att ett kopparrör brustit. Eftersom golvbrunnen också var täppt hann vatten rinna ner genom taket till matsalen och vidare mot bottenvåningen där även ett rum, samt den yttre fasaden, tog skada. Golvet är sedan länge upprivet och stommen har torkat men matsalen tänker Jan-Ove avvakta med att renovera tills han vet säkert vad lokalen ska användas till.
Många Motalabor har kommit med tips på användningsområden för tingshuset. Hotell och bostäder överväger i kommentarsfälten. Men i nuläget är inget av det prioritet för entreprenören som redan fått flera samtal från intressenter som skulle vilja bo i fastigheten. Istället ser han konferens- och föreläsningsmöjligheter, inte minst i den stora tingssalen med högt i tak och med fin akustik. Det finns också gott om kontorsutrymmen på båda planen. Boll viftar inte bort idén om att flera aktörer inom näringslivet skulle kunna samsas i byggnaden.
– Då får folk också komma hit på besök, funderar han.
Men inget är hugget i sten och fler förslag välkomnas. Han poängterar flera gånger att det inte är någon brådska att bestämma sig och att all renovering måste ske med varsam hand för att bevara ursprungsskicket. Till hösten ska fasaden få ny puts. Vatten och avlopp ska ses över och ytskikten fräschas upp. Det är en början.
– I grund och botten är jag en affärsman, men med åren tänker man mer på det kulturella värdet.
De kanske mest fascinerande utrymmena, rent historiskt, är de tre gamla cellerna ute på gården som är bevarade i originalskick. Här förvarades brottslingar i väntan på rättegång. På en gammal träbrits står ännu en gammal tennmugg kvar, med ett snöre knutet runt örat.
Som den nostalgiker Jan-Ove Boll är gläds han också åt de fem garage som tillhör fastigheten. Eftersom han har fler bilar än garage på Motormuseet kommer han nu kunna ta hem några av sina klenoder, som idag står inhyrda på olika platser runt om i kommunen.
Boll lyser upp som ett barn på julafton när han trycker ner handtaget till det ena garaget i längan för att visa upp det fördelaktiga utrymmet.
– Tänk att jag fick ett helt tingshus på köpet, säger han.
Rita Furbring/Corren 160518
© Kammarmusik i Östergötland | Om cookies | Sitemap
